Ett resmål som stått högt på listan var att besöka Glashütte fabriken men mycket annat har kommit i vägen. Men i år bestämde jag och min fru Anna att nu var det verkligen dags att åka dit.
Som ägare av en Glashütte Senator fick jag en inbjudan att besöka fabriken för en guidad tur.
De har visningar även för ”utomstående” men de får då inte besöka allt och få det där, ”lilla extra”. Återkommer om det.
Jag skickade ett mejl och Jenny fra GO svarade omgående och jag fick skicka in lite data om min klocka (troligen för att säkerställa att jag var behörig). Tid för besöket bestämdes till 21/7 och vi skulle träffas i fabrikens reception kl 09.30.
Ett par dagar senare fick jag ett mejl från Head of Digital Media på fabriken.
Han ville bjuda oss på lunch och ordna en guidad tur på museet och även ordna en tid för klockvisning i deras butik i Dresden.
Vi hade bokat flyg från Arlanda med destination Berlin. På flygplatsen var en hyrbil beställd för att sedan köra de knappa 20 milen till Dresden, där hotell Innside by Melia hade förbokats (som även rekommenderats av Jocke samt även av Jenny.)
Innan vi åkte kontaktade jag Jenny för att efterhöra om hon hade några intressanta resmål runt Dresden och då fick vi några tips varav ett av tipsen var Moritzburg, Det är ett jaktslott och det låg mellan Berlin och Dresden och där gjorde vi ett besök. Ett fantastiskt fint slott och på väggarna visades det upp stora troféer från hjortar.
Till hotellet anlände vi vid 14.00 tiden och bilen parkerades i deras garage, som hade liftparkeringar och där man parkerade på egen risk. 200 kr dygnet kostade det. Hotellet och Glashütte har nog ett samarbete då det på hotellet fanns bl.a. en monter med Glashütte klockor och på borden i receptionen låg flertalet Glashütte kataloger. På väggen i receptionen hängde tre Glashütte klockor, en visade tid för Dresden, en för Moskva och en för New York. I Glashüttes butik i Dresden hade det en jättestor svanhals som dörrhandtag.
Hotellet var mycket centralt beläget och det är bara 100 meter till torget där Fraunkirche står. Denna kyrka bombades 1945 och har varit en ruinhög ända fram till 1993 då återuppbyggnaden påbörjades och arbetet avslutades 2004 och det till ett pris över en miljard kronor. Mycket ståtlig kyrka och den är väl värt ett besök och inte bara den utan hela Dresden är värt ett besök. Det är helt otroligt att de kunnat återuppbygga staden till som den var från början efter att de den 13 och 15 februari 1945 lades i ruiner av bombflyg.
Dagen efter att vi anlänt hissade vi upp bilen i garaget och styrde kosan mot Königsstein, ca 4 mil från Dresden. Det är en fästning som är belägen på en stor rund topp i landskapet. En bit därifrån finns en liknade topp men utan fästning. Det som fascinerade mig var bl.a. hur deras vattenförsörjning gick till.
De hade borrat en brunn från toppen av fästningen och ner i berget 152 meter. Brunnen var ca 4 meter bred! Detta gjordes under 1700-talet.
Från denna fästning kunde man längre bort se nästa resmål för dagen som var Bastei Bridge.
Bastej Bridge var ett vågat bygge som gjordes på 1800 talet och dess bergformationer i sandsten var häftiga. Väl värt ett besök. I horisonten kunde man lätt se det tidigare resmålet som var Königsstein.
Tisdagen 21/7 kl 09.10 anlände vi Glashutte och stegade in i entrén och blev där blev vi genast erbjudna kaffe eller vatten. Vi föredrog vatten då det temperaturen ute redan stigit till närmare 30 grader.
I receptionsbyggnaden som är väl tilltagen fanns flertalet montrar som visade klockor från olika tidsepoker.
Strax efteråt kom Head of Digital Media och guiden Jenny.
Kort därefter påbörjades rundvandringen på de olika ”departments” de har. Vi fick inte komma in på dessa utan fick bara följa arbetet från utsidan genom fönster. Vi fick av Jenny hela tiden information om vad de gjorde. Jenny berättade att de tillverkar alla verktyg som skall användas till klockorna själva på fabriken. Det enda de inte tillverkar på fabriken var urtavlorna och boetterna.
När rundvandringen pågått ca 2 timmar blev jag erbjuden att som ägare av en Glashütte besöka en speciell avdelning där jag förevisades några moment vid klocktillverkningen och att även få utföra ett par moment. Tomas på Glashütte visade först hur de slipar till en ”Svanhals” . Mycket arbete läggs ner bara på det estetiska. Därefter visade han hur de blånerar skruvar samt med en manuell tryckpress trycker ner en röd syntetisk safir i en mässingbit.
Sedan fick jag försöka få en skruv att bli blå. Jag tog upp den med pincett och lade den på ett slätt järn som var upphettad till flera hundra grader. Efter ca 10 sekunder så kunde jag se i luppen att den ändrade färg till blå och då var det dags att ta bort den. Tar man inte bort den i tid blir den grå och då är skruven förbrukad. Därefter fick jag med pincett stoppa ner en syntetisk safir i en mässingsbit och med den manuella tryckpress få den på plats. Jag lyckades med båda uppdragen men jag kan inte påstå att jag var särskilt snabb. Tomas berättade att ca 100 stycken gör de i timmen, av en person. För mig tog det ca 2 minuter. Den minsta skruven de använder är så liten att man knappt kan se den utan lupp.
Därefter visades vi upp till ett rum där Head of Digital Media skulle bjuda på lunch. Strax efteråt kom han och Glashütte bjöd på en kall måltid som smakade utmärkt i värmen.
Mycket klockprat blev det under lunchenJ
Efter lunchen var det dags att besöka muséet som ligger ett par minuters gångväg från fabriken.
Head of Digital Media visade oss vägen dit och med sig hade han en större papperspåse, (en Goddibag skulle det visa sig) och den skulle överlämnas efter rundvandringen på muséet.
På muséet mötte guiden Anke upp.
Anke Johne berättade att de just nu har en utställning som visar Glashüttes tillverkning under DDR-tiden 1951-1990.
Det var en mycket intressant rundvandring med mycket information och mycket fint var det att se, allt från fina fickur i guld tillverkade av de ”bästa” och flera hundra armbandsur från DDR-tiden.
Men det häftigaste var nog det stora golvuret som Hermann Goertz tillverkat och som har otroligt många komplikationer.
Med mig till muséet hade jag med mig min vintage Glashütte Original för att se om jag kunde se den i deras utställning. Till min förvåning så gjorde jag inte det. Jag frågade Anke om detta och då skulle hon hämta urmakaren samt museichefen så de kunde inspektera den.
Först blev de lite skeptiska till klockans äkthet fastslog ganska tidigt att glaset inte var original och att kronan troligen inte var original.
De hade inte tidigare sett denna modell och jag berättade för dem att jag under en sexårsperiod bara sett 2-3 stycken.
De hämtade kataloger och urmakaren öppnade boetten och såg då att det var ett fint GUB-urverk i den. Efter att de kollat i kataloger så fann de en annan som också var märkt Original men hade en andra visare och boett. Urmakaren konstaterade nu att den var äkta och han ville ta lite foton på den eftersom de saknade just denna i sitt arkiv.
Måste erkänna att det känns rätt bra att ha en unik klocka som inte finns deras register och i utställningen.
Bifogar bild på vintageklockan samt min moderna GO Senator tillsammans med bl.a. en svanhals.
Efter detta var tackade vi för oss och vi fick ytterligare en ”goddibag” och då speciellt från museet.
Vi lämnade sedan Glashütte i vår hyrbil på de slingriga vägarna i detta mycket fina landskap i riktning mot Dresden.
Ett stort tack till Head of Digital Media, Jenny, Tomas och Anke med fler på Glashütte som gjorde detta besök till en mycket minnesvärd upplevelse.
Nu kan jag inte riktigt bestämma mig för vilken färg jag vill ha på min nästa GO, och vilken det blir får ni se senare, när det nu blir
Nu blir det mycket bilder och de kommer, förhoppningsvis, i den följd ni läst inlägget.
Anders.S
Som ägare av en Glashütte Senator fick jag en inbjudan att besöka fabriken för en guidad tur.
De har visningar även för ”utomstående” men de får då inte besöka allt och få det där, ”lilla extra”. Återkommer om det.
Jag skickade ett mejl och Jenny fra GO svarade omgående och jag fick skicka in lite data om min klocka (troligen för att säkerställa att jag var behörig). Tid för besöket bestämdes till 21/7 och vi skulle träffas i fabrikens reception kl 09.30.
Ett par dagar senare fick jag ett mejl från Head of Digital Media på fabriken.
Han ville bjuda oss på lunch och ordna en guidad tur på museet och även ordna en tid för klockvisning i deras butik i Dresden.
Vi hade bokat flyg från Arlanda med destination Berlin. På flygplatsen var en hyrbil beställd för att sedan köra de knappa 20 milen till Dresden, där hotell Innside by Melia hade förbokats (som även rekommenderats av Jocke samt även av Jenny.)
Innan vi åkte kontaktade jag Jenny för att efterhöra om hon hade några intressanta resmål runt Dresden och då fick vi några tips varav ett av tipsen var Moritzburg, Det är ett jaktslott och det låg mellan Berlin och Dresden och där gjorde vi ett besök. Ett fantastiskt fint slott och på väggarna visades det upp stora troféer från hjortar.
Till hotellet anlände vi vid 14.00 tiden och bilen parkerades i deras garage, som hade liftparkeringar och där man parkerade på egen risk. 200 kr dygnet kostade det. Hotellet och Glashütte har nog ett samarbete då det på hotellet fanns bl.a. en monter med Glashütte klockor och på borden i receptionen låg flertalet Glashütte kataloger. På väggen i receptionen hängde tre Glashütte klockor, en visade tid för Dresden, en för Moskva och en för New York. I Glashüttes butik i Dresden hade det en jättestor svanhals som dörrhandtag.
Hotellet var mycket centralt beläget och det är bara 100 meter till torget där Fraunkirche står. Denna kyrka bombades 1945 och har varit en ruinhög ända fram till 1993 då återuppbyggnaden påbörjades och arbetet avslutades 2004 och det till ett pris över en miljard kronor. Mycket ståtlig kyrka och den är väl värt ett besök och inte bara den utan hela Dresden är värt ett besök. Det är helt otroligt att de kunnat återuppbygga staden till som den var från början efter att de den 13 och 15 februari 1945 lades i ruiner av bombflyg.
Dagen efter att vi anlänt hissade vi upp bilen i garaget och styrde kosan mot Königsstein, ca 4 mil från Dresden. Det är en fästning som är belägen på en stor rund topp i landskapet. En bit därifrån finns en liknade topp men utan fästning. Det som fascinerade mig var bl.a. hur deras vattenförsörjning gick till.
De hade borrat en brunn från toppen av fästningen och ner i berget 152 meter. Brunnen var ca 4 meter bred! Detta gjordes under 1700-talet.
Från denna fästning kunde man längre bort se nästa resmål för dagen som var Bastei Bridge.
Bastej Bridge var ett vågat bygge som gjordes på 1800 talet och dess bergformationer i sandsten var häftiga. Väl värt ett besök. I horisonten kunde man lätt se det tidigare resmålet som var Königsstein.
Tisdagen 21/7 kl 09.10 anlände vi Glashutte och stegade in i entrén och blev där blev vi genast erbjudna kaffe eller vatten. Vi föredrog vatten då det temperaturen ute redan stigit till närmare 30 grader.
I receptionsbyggnaden som är väl tilltagen fanns flertalet montrar som visade klockor från olika tidsepoker.
Strax efteråt kom Head of Digital Media och guiden Jenny.
Kort därefter påbörjades rundvandringen på de olika ”departments” de har. Vi fick inte komma in på dessa utan fick bara följa arbetet från utsidan genom fönster. Vi fick av Jenny hela tiden information om vad de gjorde. Jenny berättade att de tillverkar alla verktyg som skall användas till klockorna själva på fabriken. Det enda de inte tillverkar på fabriken var urtavlorna och boetterna.
När rundvandringen pågått ca 2 timmar blev jag erbjuden att som ägare av en Glashütte besöka en speciell avdelning där jag förevisades några moment vid klocktillverkningen och att även få utföra ett par moment. Tomas på Glashütte visade först hur de slipar till en ”Svanhals” . Mycket arbete läggs ner bara på det estetiska. Därefter visade han hur de blånerar skruvar samt med en manuell tryckpress trycker ner en röd syntetisk safir i en mässingbit.
Sedan fick jag försöka få en skruv att bli blå. Jag tog upp den med pincett och lade den på ett slätt järn som var upphettad till flera hundra grader. Efter ca 10 sekunder så kunde jag se i luppen att den ändrade färg till blå och då var det dags att ta bort den. Tar man inte bort den i tid blir den grå och då är skruven förbrukad. Därefter fick jag med pincett stoppa ner en syntetisk safir i en mässingsbit och med den manuella tryckpress få den på plats. Jag lyckades med båda uppdragen men jag kan inte påstå att jag var särskilt snabb. Tomas berättade att ca 100 stycken gör de i timmen, av en person. För mig tog det ca 2 minuter. Den minsta skruven de använder är så liten att man knappt kan se den utan lupp.
Därefter visades vi upp till ett rum där Head of Digital Media skulle bjuda på lunch. Strax efteråt kom han och Glashütte bjöd på en kall måltid som smakade utmärkt i värmen.
Mycket klockprat blev det under lunchenJ
Efter lunchen var det dags att besöka muséet som ligger ett par minuters gångväg från fabriken.
Head of Digital Media visade oss vägen dit och med sig hade han en större papperspåse, (en Goddibag skulle det visa sig) och den skulle överlämnas efter rundvandringen på muséet.
På muséet mötte guiden Anke upp.
Anke Johne berättade att de just nu har en utställning som visar Glashüttes tillverkning under DDR-tiden 1951-1990.
Det var en mycket intressant rundvandring med mycket information och mycket fint var det att se, allt från fina fickur i guld tillverkade av de ”bästa” och flera hundra armbandsur från DDR-tiden.
Men det häftigaste var nog det stora golvuret som Hermann Goertz tillverkat och som har otroligt många komplikationer.
Med mig till muséet hade jag med mig min vintage Glashütte Original för att se om jag kunde se den i deras utställning. Till min förvåning så gjorde jag inte det. Jag frågade Anke om detta och då skulle hon hämta urmakaren samt museichefen så de kunde inspektera den.
Först blev de lite skeptiska till klockans äkthet fastslog ganska tidigt att glaset inte var original och att kronan troligen inte var original.
De hade inte tidigare sett denna modell och jag berättade för dem att jag under en sexårsperiod bara sett 2-3 stycken.
De hämtade kataloger och urmakaren öppnade boetten och såg då att det var ett fint GUB-urverk i den. Efter att de kollat i kataloger så fann de en annan som också var märkt Original men hade en andra visare och boett. Urmakaren konstaterade nu att den var äkta och han ville ta lite foton på den eftersom de saknade just denna i sitt arkiv.
Måste erkänna att det känns rätt bra att ha en unik klocka som inte finns deras register och i utställningen.
Bifogar bild på vintageklockan samt min moderna GO Senator tillsammans med bl.a. en svanhals.
Efter detta var tackade vi för oss och vi fick ytterligare en ”goddibag” och då speciellt från museet.
Vi lämnade sedan Glashütte i vår hyrbil på de slingriga vägarna i detta mycket fina landskap i riktning mot Dresden.
Ett stort tack till Head of Digital Media, Jenny, Tomas och Anke med fler på Glashütte som gjorde detta besök till en mycket minnesvärd upplevelse.
Nu kan jag inte riktigt bestämma mig för vilken färg jag vill ha på min nästa GO, och vilken det blir får ni se senare, när det nu blir
Nu blir det mycket bilder och de kommer, förhoppningsvis, i den följd ni läst inlägget.
Anders.S
Redigert av en moderator:
